And Now, For Something Completely Different
Som småbarnsmamma befinner man sig titt som tätt i liksom en Monty Python-sketch av osammanhängande omständigheter. En bisarr värld, där konversationen når nya, absurda höjder.
Häromdagen vaknade jag, som jag så ofta trevligt nog gör nuförtiden, av att två små norska barn hoppade runt i min säng och kröp omkring under täcket.
- Mamma, du luktar svamp!, sa det äldsta barnet plötsligt (lägg märke till svenskan som slår igenom ibland).
Medan jag låg kvar och förbryllades över detta, mycket oväntade uttalande, en morgon i mars helt utanför svampplockarsäsong, hade redan det största barnet hoppat ned på golvet och börjat krypa omkring på alla fyra under en stor filt (helt likgiltig över det faktum att hon lämnat ett högst uppseendeveckande deklaration hängande liksom i tomma intet, utan någon vidare förklaring).
(hon ropar till sin lillebror)
-KOM, jeg kan være kamel!
(lillebror rutschar ögonblickligen ned, kravlar mödosamt upp på sin systers rygg och hojtar förtjust)
- JA, hun er kanel!
De börjar en vild galopp på sovrumsgolvet.
Lillebror saknar något av sin storasysters zoologiska referensram i detta tillfälle. Han har aldrig sett en kamel här i östra Norge. Däremot älskar han risgrynsgröt med kanel på.
Jag ligger kvar och börjar, lite halvtrött, undra hur det verkligen skulle kännas att vara kanel. Jag måste säga att jag kan sätta mig in i det på något vis. Känner mig ofta lite utspridd, liksom. Inte så samlad, direkt. Jag kommer på mig själv med att tänka att det nog skulle vara skönt att ligga, sådär lite nonchalant strödd ut över varm, mjuk gröt. Riktigt avslappande. Ahhhh, vad skönt att vara kanel ändå....
(hupp, rycker till över min eget mysko resonnemang) Tror jag behöver lite semester.
Lillebror reste förresten bort idag sade han. Han packade två stora limegröna plastkorgar och kånkade iväg på bagaget värs över vardagsrummet. På frågan vart det var han hade tänkt sig kom han inte med något direkt svar. Jag tittade på hans packning i korgarna och måste säga att den inte gav någon uppenbar ledtråd den heller till vilken hans destination kunde vara.
För var kan man tänkas behöva två uppblåsta ballonger och en latinsk grammatikbok?
På en clownkonferans i Vatikanen?
Häromdagen vaknade jag, som jag så ofta trevligt nog gör nuförtiden, av att två små norska barn hoppade runt i min säng och kröp omkring under täcket.
- Mamma, du luktar svamp!, sa det äldsta barnet plötsligt (lägg märke till svenskan som slår igenom ibland).
Medan jag låg kvar och förbryllades över detta, mycket oväntade uttalande, en morgon i mars helt utanför svampplockarsäsong, hade redan det största barnet hoppat ned på golvet och börjat krypa omkring på alla fyra under en stor filt (helt likgiltig över det faktum att hon lämnat ett högst uppseendeveckande deklaration hängande liksom i tomma intet, utan någon vidare förklaring).
(hon ropar till sin lillebror)
-KOM, jeg kan være kamel!
(lillebror rutschar ögonblickligen ned, kravlar mödosamt upp på sin systers rygg och hojtar förtjust)
- JA, hun er kanel!
De börjar en vild galopp på sovrumsgolvet.
Lillebror saknar något av sin storasysters zoologiska referensram i detta tillfälle. Han har aldrig sett en kamel här i östra Norge. Däremot älskar han risgrynsgröt med kanel på.
Jag ligger kvar och börjar, lite halvtrött, undra hur det verkligen skulle kännas att vara kanel. Jag måste säga att jag kan sätta mig in i det på något vis. Känner mig ofta lite utspridd, liksom. Inte så samlad, direkt. Jag kommer på mig själv med att tänka att det nog skulle vara skönt att ligga, sådär lite nonchalant strödd ut över varm, mjuk gröt. Riktigt avslappande. Ahhhh, vad skönt att vara kanel ändå....
(hupp, rycker till över min eget mysko resonnemang) Tror jag behöver lite semester.
Lillebror reste förresten bort idag sade han. Han packade två stora limegröna plastkorgar och kånkade iväg på bagaget värs över vardagsrummet. På frågan vart det var han hade tänkt sig kom han inte med något direkt svar. Jag tittade på hans packning i korgarna och måste säga att den inte gav någon uppenbar ledtråd den heller till vilken hans destination kunde vara.
För var kan man tänkas behöva två uppblåsta ballonger och en latinsk grammatikbok?
På en clownkonferans i Vatikanen?
Kommentarer
Postat av: Charlotte
Åh vad jag skrattade. Jag vill också vara kanel. det verkar toppen. Eller kanske vanilj? Fast kanel, är så klart, får också vara på semlor. Kanel får det vara. Nu vet jag äntligen vad jag vill bli =)
Postat av: Charlotte
En annan sak som man kan behöva på en clownkonferens i Vatikanen (som ditt liv kanske gestaltar sig lite som i sjukstugan?) är en utmaning. Se min blogg för mer info!
Trackback