På skolfronten myckent nytt!

...eller "Terapi runt ett köksbord" skulle jag också kunnat ha kallat det här inlägget. Scenen utspelar sig nämligen när hela familijen sitter samlad för att äta middag en vanlig onsdag. Också vanliga onsdagar kan DRAMATISKA  händelser utspela sig i barnens värld. Speciellt om man heter Storasyster, är sju år  och går i SKOLAN, centrumet för hela världens nyheter. Här bara här:

-Mamma!
-Ja....?
- En i min klass har en katt som holder på og DØØØØØ!
- Nej, vad tråkigt! Stackars katten!
- Ja, og vet du mamma....
- Ja...?
- G sin mormor gikk ut på trappa en dag og bare datt sammen.
- Nejmen, usch då! Stackars G's mormor!
- Ja... eller det var nok ikke hans mormor, egentlig. Men i hvert fall en dame.
- Jaha...?
- Som han kjente godt altså.
- Jaha, det låter ju hemskt.
- Ja, og mamma...
- Ja...?
- S's mamma har dratt.
- Ojdå.  (tankarna börjar snurra i mitt huvud. Dratt? Oj, separation? Skilsmässa? Dramatisk uppgörelse hemma och trauma för barnen, kanske eller...?)
- Mamma! (här avbryts mina oroliga, och, ska erkännas, aningen sensationslystna, funderingar runt S's hemförhållanden.
- Hun har dratt til LONDON! (Storasyster säger detta än mer melodramatiskt, eftersom hon vet att London ligger långt borta. Och att Paddington bor där. Och Mary Poppins.)
- Oj, ända till London? (nu börjar jag bli riktigt säker på att S' s mamma verkligen rymt utomlands. Med en ursnygg engelsman. Colin Firth. Jajamenssan så har det gått till! Hon har träffat Colin Firth i på...eh....sjukhuset, eftersom jag vet att S's mamma är sjuksköterska. Japp, Colin Firth har legat , svårt skadad, men dock inte alls vanställd i sitt vackra, engelska yttre på något vis, på...intensiven på Østfold Sentralsykehus! S's mamma har vakat dag och natt över honom. Så en morgon, med solens strömmande in genom persiennnerna har Colin Firth slagit upp sina mjuka, och lätt morfinsimmiga, bruna ögon ...fått syn på S's mamma och friat till henne på fläcken! Hon har helt enkelt inte haft något annat val än att rymma till London med honom där de omedelbart har flyttat ihop i en lyxig taklägenhet i Kensington...Där lever de l...)
- Och vet du...vet du...?
-Neej?? (säger jag nu, nästan lite irriterat, eftersom jag inte får fortsätta tänka på Colin Firth.)
- Hun skal være det i F I R E dager!!! Med jobben sin!!!! S er såååå lei seg!!!


Bebisslukaren

Jag målar pärlsponten i Lillebrors rum (OBS! Med luktfri, vattenbaserad färg!). Lillebror sitter på sin säng och tittar på. 

-Mammaaa...Gjorde det vondt å svelge de babyene?

Hm. Jag kan riktigt känna min hjärna famla i mörkret där inne under skallbenet för att försöka förstå var i tankarna Lillebror är nu. Och varför han ser på sin mor som en kannibal, helt hux flux och fullständigt opåkallat. Jag menar en och en annan Laban seigmann har man ju mumsat i sig i sina dagar... men jag svär att där går gränsen för mitt människoätande! Min hjärna kastar in handduken.
 
-Hur menar du då?

Svaret jag får är, som så ofta när det gäller barn, både totalt logiskt och förklarande.

-Jo, jeg mener, du hadde jo meg og Storasyster i maven...var det vondt når du måtte svelge oss for at vi skulle komme inn dit?