lusekofta

Jag och Storasyster var på julfesten på hennes dagis nu ikväll. Till skillnad från de två tidigare åren var det bara hon och jag där, eftersom Pappan var hemma med Lillebror som hade magsjuka. Det kan hända att det var lika bra (inte att Lillebror hade magsjuka, förstås, men att han var hemma) eftersom han förra året blev så arg (för något jag inte minns nu) mitt under diabildsframvisningen av Teskedsgumman på julhandel att han och Pappan blev utkastade av stränga fröken Hilde. Eller bouncer-Hilde som jag kallar henne nu.

Hursomhelst, vi kom dit, välstrukna och välkammade och Storasyster försvann med hemlighetsfull min in på dagisfröknarnas kontor och jag gick in och intog min plats vid kaffebordet tillsammans med andra förväntansfulla förädrar. Det skulle, same procedure as last year, bjudas på både Luciatåg och julspel. Allt detta skulle begynna klockan halv sju och salen släcktes effektfullt ned. Klockan kvart i sju började föräldrar och syskon skruva på sig. En liten finklädd bror i skjorta och hade somnat, ljudligt smattandes på sin napp.

Då kom dagisfröken Kari in och informerade om att de väntade på huvudpersonen, Storasysters bästis C, alias lucian, som inte dykt upp än. En sådan olycka! Vad göra? Det väntades lite till i mörkret, mumlades och så...hördes luciasåangen svagt i kulisserna någonstans. Vad är det med den sången egentligen? Det går alltid som en ilning genom hela publiken varje gång man hör den sådär på avstånd och den växer sig starkare och starkare...Natten går tunga fjät.....

Så lystes korridoren svagt upp och in kommer......STORASYSTER!! SOM HELA DAGIS LUCIA!! Och inte hade man fått någon förvarning heller som man brukar på få på musikaler om stjärnan insjuknat: "Due to unforseen events we have to inform you that in tonight's performance of the Luciatåg, the part of Lucia will be played by Storasyster."
Jag fumlade fram kameran som naturligtvis just i denna stund bestämde sig för att jo, nu var nog batteriet allt slut. Lyckades i alla fall både filma och ta ett par bilder på nåder med en ilsket blinkande batterilampa på skärmen. Kompenserade sedan med mobilen. Det är ju inte var dag som ens stora lilla dotter intar en sådan central roll i stadens kulturliv.

Och jag har aldrig i mitt liv sett en Lucia i med mer tindrande ögon eller nöjdare flin.
Till historien hör att Storasyster var Maria i julspelet också. Så det blev liksom en kväll fylld av berömmelse och strjärnstoft.
.
Kompis C kom efter en halvtimme och fick vara med på resten, glad i hågen och inte nämnvärt affekterad av att strålkastarljuset hade snotts av hennes understudy.