lusekofta

Storasyster skulle ha karnevalståg på dagis i förra veckan. Givetvis skulle hon vara prinsessa, något annat var inte ens gångbart. Ljuv prinsessklänning beställdes på nätet och importerades från Vällingby (där alla prinsessor får sina paljetterade sidenaftonklänningar sydda, visste ni inte det?). Mamman ansåg därmed problemet som löst. Storasyster, däremot, insåg genast det komplexa i sin nya befattning som kunglig höghet. Det fanns en hel rad dilemman att ta ställning till, visade det sig. På sängkanten, efter godnattsagan, bekände hon sina kval för sin (ovetande) mor:

-Mammaaaa, jeg vet ikke helt hvem prinsesse skal jeg være, skjønner du.
Jeg vil ikke være Askepott (Askungen) for da må jeg jo gjøre alt i huset.
Jeg vil nok ikke væare Snehvit (Snövit) heller for da må jeg jo spise et ekkelt eple og bli forgiftet.
Og hvis jeg skal være Tornerose (Törnrosa), så må jeg jo danse ballet.
(Hon hade sett baletten Törnrosa på TV i julen och antog följaktligen att en sann Törnrosaaspirant måste kunna piruettera iväg över golvet på dagis).
(liten dramatisk paus, så med lättare desperation i rösten:) Og jeg KAN jo ikke danse ballett!!!!! Jeg prøver sånn å stå på et bein (visar mig, med knubbiga snart-femårings-ben i sängen)...Men da detter  (ramlar) jeg bare!!!
(faller med en dramatisk rörelse ned i sengen igen)

Efter lite lugnade försäkringar om att prinsessor inte alls behöver vara prima ballerinor och att vi kan för-öva lite på att stå på ett ben OCH att man faktisk kan göra en snygg piruett på två ben också med händerna över huvudet somnar Storasyster igen. Sitter en stund kvar och tittar lite på prinsessan av Norge där hon ligger och sover i rosa pyjamas med tre gamla ärvda Barbiedockor från 80-talet tätt omstoppade runt sig i sängen.

De kunglige har det verkligen inte lätt nuförtiden.