lusekofta

Två roliga saker idag:
1. det SNÖADE (för första gången i år...eller, ja... typ)!
2. vi åkte till en bondgård!!

Pappan, Storasyster och Lillebror byltade på sig och gick ut i snön. Barnen pulsade direkt upp till lekstugan (den ligger uppe i en skogsbacke i trädgården). Där stängde de in sig och upptäckte efter en stund att de inte kunde eftersom dörren kärvat till av alla väderomslag. Pappan fick komma till undsättning.
När jag frågat vad de hade lekt därinne medan de var instängda, svarade Storasyster glatt:
-Vi lekte att vi var Storasyster och Lillebror!

Leken ligger i somliga fall väldigt nära verkligheten.

Så var det dags för lördagsutflykt. Hela vägen dit bestämde Lillebror musiken (Storasyster sov och brydde sig inte, som tur var. Annars hade det varit dukat för konflikt med stort K).
Det blev Bamses signaturmelodi.
Den är cirka 30 sekunder lång.
Vilket betyder att vi spelade den ungefär tjugo gånger non stop.
Så fort den tog slut ropade Lillebror med sin "Jag- vill- någonting- nu- och- det- vill- jag- NU" röst:
- BAMSE BJÖRN BAMSE BJÖRN BAMSE BJÖRN!!!!!!!!!!!!!!!

Bondgården var ett trevligt ställe, tyckte vi alla. Där hade de både hästar, får, getter, katter, kaniner (eller kininer, som Lillebror kallar dem) och höns. Getterna hade två små killingar, bara två dagar gamla, som var så himla ulliga & gulliga att Storasyster (och jag också, för den delen) ville ta med dem hem. Lisa i Bullerby-filmerna(eller Britta eller Anna, jag har lite svårt att skilja på de där Bullerby-flickorna med sina rutiga bomullsklänningar och rosetter i håret, måste jag erkänna) har ju ett tamt lamm och det ville vi också ha.
Eller, fast en killing då.

Lillebror och jag stannade extra länge inne hos getterna. Getmamman, som måste ha varit uppfylld av glädjen att vara nybliven mor, kände tydligen att hon ville starta en konversation med mig, oss mödrar emellan. Och jag tänkte att oartig ska man ju inte vara.

Getmamman: -Bäääääääääääääää.
Jag: - Ja, vad fin du är och vilka fina ungar du har.
GM:- Bäääää bäääää.
Jag:  - Ja just det. Det här är min unge förresten (förevisar Lillebror för getmamma.)
GM:- Bäääää bääää bäääää.
Jag- Ja, visst är han fin.
GM: -Bääää.
Lillebror: ( i det vi går ut) - Hej då, getterna! (vinkar)
GM. - Bäääääääääääää.

Annars var det ett uppstoppat kohuvud inne i ladugårdscaféet, som mest upptog Lillebrors intresse under denna lilla exkursion.
Det ville han se. Minst tio gånger skulle vi gå förbi och titta på det.
- Titta ko! Titta ko!
En traktor som plogade snö, var också en höjdare. Han stod helt still (ovanligt) och såg den köra förbi; blicken fylld av lite skräckblandad beundran inför detta teknikens triumf av ett fordon. Sedan sprang han, i bylsig åkdress, efter den runt hörnet av ladugården för att se var den tog vägen.

Storasyster tyckte bäst om en ponny (eller hästbaby som hon kallade den). Och att leka i klätterställningen på gårdstunet. Och att äta snö.

Sedan for vi hem igen till brasa i öppna spisen och mys i soffan till Bolibompa.

Heja Bamse, starkast är i världen...