En skir idyll och frånvaro av reaktorhaveri
Idag har väl saker och ting förlupit aningens bättre än de gjorde igår. Jag har fått min välbehövda skönhetssömn inatt och är föjaktligen i något bättre vigör (och humör).
Bägge barnen är hemma idag, så det var också högst nödvändigt att jag inte led av sviterna av insomnia just idag. Bilen är nämligen på service inför vår lilla tur till sommartorpet, så hämtning från dagis blev omöjlig. Altså hölls de hemma i hemmets lugna (?) vrå.
Barnen har roat sig tillsammans (vilket man som mor blir våt i ögat av att se) med att bygga koja på barnkammaren av Storasysters blommiga överkast och en stol. Vidare gick just den leken tydligen ut på att sedan krypa in i kojan bägge två, säga "FISA FISA FISA" högt i kör och fnissa. Sedan klädde de ut sig lite och hade picninc på vardagsrumsgolvet. Lillebror iförde sig Storasysters nya rosaprickiga sommarhatt, hennes dito rosa gummistövlar. Till detta en av vinterns fleecetröjor och ett lysande blått keramikhalsband jag egenhändigt medbringat mig från Cuba en gång i tiden.
Efter denna (i alla fall i teorien) utflykt var det dags för allehanda hussysslor. Nuförtiden är det mest Lillebror som är ivrig att hjälpa en husmor i alla göromål. Han är, om sanningen ska fram, så effektiv i det han gör att jag egentligen skulle kunna sätta mig och läsa tidningen och dricka kaffe, och låta honom sköta hushållet. Han plockar ur dismaskinen, vattnar blommorna och tar ned tvätt från klädstrecket (OCH lägger den i tvättkorgen) så det står härliga till. Det är som att ha ett rättså kortväxt hembiträde med blöjstjärt hemma.
Efter det hade vi en liten happening hemma när vi dansade runt alla tre en stund till Måste vägen til Curacau gynga så? och låtsades att också vi befann oss på en krängande bananbåt. Det såg inte klokt ut. Dessutom är det, om ni inte har provat själva och därför redan vet det, fullständigt omöjligt att vara sur och grinig medans man gör detta.
Luften gick ur Lillebror runt klockan elva (kan man ju förstå) och han föll ihop som en liten (och mycket söt) rosaprickig hög i trappan runt klockan elva. Då var det dags för en tupplur, kunde man förstå. Medan han snusade i Storasysters säng ( han vägrar ligga i sin egen som är en spjälis och alldeles för barnslig) gick vi flickor ut på verandan och läste Elsa Beskow på rim i de vita trädgårdsmöblerna under markisen.
Så, ser ni, idag har varit en dag av varit ren idyll. Inga läckande kärnkraftverk så långt ögat når.
Bägge barnen är hemma idag, så det var också högst nödvändigt att jag inte led av sviterna av insomnia just idag. Bilen är nämligen på service inför vår lilla tur till sommartorpet, så hämtning från dagis blev omöjlig. Altså hölls de hemma i hemmets lugna (?) vrå.
Barnen har roat sig tillsammans (vilket man som mor blir våt i ögat av att se) med att bygga koja på barnkammaren av Storasysters blommiga överkast och en stol. Vidare gick just den leken tydligen ut på att sedan krypa in i kojan bägge två, säga "FISA FISA FISA" högt i kör och fnissa. Sedan klädde de ut sig lite och hade picninc på vardagsrumsgolvet. Lillebror iförde sig Storasysters nya rosaprickiga sommarhatt, hennes dito rosa gummistövlar. Till detta en av vinterns fleecetröjor och ett lysande blått keramikhalsband jag egenhändigt medbringat mig från Cuba en gång i tiden.
Efter denna (i alla fall i teorien) utflykt var det dags för allehanda hussysslor. Nuförtiden är det mest Lillebror som är ivrig att hjälpa en husmor i alla göromål. Han är, om sanningen ska fram, så effektiv i det han gör att jag egentligen skulle kunna sätta mig och läsa tidningen och dricka kaffe, och låta honom sköta hushållet. Han plockar ur dismaskinen, vattnar blommorna och tar ned tvätt från klädstrecket (OCH lägger den i tvättkorgen) så det står härliga till. Det är som att ha ett rättså kortväxt hembiträde med blöjstjärt hemma.
Efter det hade vi en liten happening hemma när vi dansade runt alla tre en stund till Måste vägen til Curacau gynga så? och låtsades att också vi befann oss på en krängande bananbåt. Det såg inte klokt ut. Dessutom är det, om ni inte har provat själva och därför redan vet det, fullständigt omöjligt att vara sur och grinig medans man gör detta.
Luften gick ur Lillebror runt klockan elva (kan man ju förstå) och han föll ihop som en liten (och mycket söt) rosaprickig hög i trappan runt klockan elva. Då var det dags för en tupplur, kunde man förstå. Medan han snusade i Storasysters säng ( han vägrar ligga i sin egen som är en spjälis och alldeles för barnslig) gick vi flickor ut på verandan och läste Elsa Beskow på rim i de vita trädgårdsmöblerna under markisen.
Så, ser ni, idag har varit en dag av varit ren idyll. Inga läckande kärnkraftverk så långt ögat når.
Kommentarer
Trackback