lusekofta

Jag ligger och flyter lojt i en utomhus spabassäng. Doften av citrongräs kittlar uppfriskande mina näsborrar. Jag kan också skönja en upplyftande touch av havsalt i luften. Jag lutar mig tillbaka och kisar mot den dalande asiatiska kvällssolen. Syrsor hörs i den frodiga vegetationen runt mig. Vänder jag mitt huvud, som förnärvarande är insmort i en kokosoljeinpackning och prytt med en väldoftande stor vit djungelblomma, åt vänster ser jag det oändligt turkosblå havet bakom raden av palmer som vajar på den vita korallsandsstranden. Jag ser en delfin göra ett hopp i vågorna därute. Så grasiös den är. Nu ser den faktiskt rakt på mig, med sin oändligt intelligenta deflinblick, och frambringar ett lustigt tjattrande ljud. Ganska högt är det. Det var f-n vad den där fisken (jaja, eller dägggdjuret då, jag vet) tjattrar HÖGT. Rätt irriterande faktiskt. Eller vänta nu. Den skriker ju. Himla högt. Det låter
MMMMMMAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAMMMMMMAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAUUUUUÄÂÄ

*skrapande LP-skiveljud*

Väntalitenu, det där är ju Storasyster och ingen deflin. Och jag ligger i badkaret hemma i villan i en mellanstor stad i östra Norge. Lillebror har dragit Storasyster i håret OCH dragit sönder ännu ett av hennes pärhalsband, allt i en enda rask retstickelillebrorsa-handvändning.

Jag hoppar blöt upp ur badkaret, halkandes och droppandes på badrumsgolvet och med handduken snabbt virad runt min frysande (och inte alls solbrända och riktigt mycket tvåbarnsmammaaktiga) lekamen för ännu ett Mammaingripande i Småbarnsföräldrarnas Vardag.

Något sådant hände inte med den där tjejen i reklamen för den nya spa-duschtvålen jag köpte igår.
Eller gjorde det det kanske?
Bara off-camera, så att säga.