Om grupparbete tycker vi inte
Rubriken är en liten travesti över en av Häxan Surtants eviga repliker. Måste ju börja med att förklara det för de läsare som nu, mot förmodan, inte är uppdaterade på den bästa barnteveproduktionen på år och dag. Your loss, säger jag bara!
Här hemma är det en veritabel folkfest varje fredag när detta underbara barnprogram sänds. Vi kan hela sångtexten OCH när sagt alla repliker utantill vid det här laget, alla fyra. Dessutom, och detta säger jag utan att skämmas alls, ser vi gärna på reprisen som går på söndagar runt elvasnåret OCKSÅ. OCH vi är inte ensamma om att höja Aktiebolaget Häxan Surtant till skyarna, har det visat sig. Min syster är så insnöad på det att hennes just nu hetaste önskan är att få signaturmelodien till programmet som ringsignal på mobilen.
Men...nu var det inte detta eminenta barnprogram som den här bloggen skulle handla om utan det faktum att jag, i det sista har känt mig mer och mer lik denna krassa ragata av en häxa där jag ilsket trampat iväg till skolan varje morgon. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att sjuksköterskeriet är en av de mest spännande vägar jag i senare år slagit in på. OCH jag måste erkänna att jag känner mig som en äkta geek ibland där jag sitter med näsan i anatomiboken en fredagkväll och faktiskt tycker att jag har det riktigt roligt. (Arakidonsyremetaboliter...aha...fantastiskt intressant...)
MEN, tydligen hade jag förträngt en väsentlig del av det att studera på ett utbildningsprogram: förkärleken alla högskolestyren har för grupparbetesbaserad undervisning.
JAG som, sist jag studerade, satt mol allen på dammiga bibliotek och skrev en obskyr liten D-uppsats i min ensamhet om förekomsten av begreppet tragisk skuld i Lorcas pjäs "Yerma", måste medge att grupparbete inte alls är min starka sida. I alla fall inte att ha det i alla delämnen, HELA tiden och dessutom vara NIO stycken studenter som ska samarbeta effektivt. Dessutom har vi haft så mycket seminarier och redoviosningar och uppsatser att skriva i det sista att...att ...ja, ni ser ju själva. Jag har inte ens haft tid att uppdatera min blogg! Hemska tanke!!
Lösningen på detta, har jag kommit fram till efter mycket funderande, är att jag måste få ett litet luftombyte. Därför ska jag ta sätta upp håret i en prydlig hövolm, svänga på mig min svarta latexkappa och ta min lilla svarta lackväska i näven och marschera i väg till järnvägsstationen om lördag. Där ska jag kliva på ett tåg till Sveriges Framsida och besöka min allra käraste syster. Så kan vi sitta och tycka illa om allt och alla tillsammans ett tag.
Så kan jag återvända och ta nya tag på måndag i studieverkligheten.
Tills dess är det alltså semesterstängt på grund av sjukdom.
Här hemma är det en veritabel folkfest varje fredag när detta underbara barnprogram sänds. Vi kan hela sångtexten OCH när sagt alla repliker utantill vid det här laget, alla fyra. Dessutom, och detta säger jag utan att skämmas alls, ser vi gärna på reprisen som går på söndagar runt elvasnåret OCKSÅ. OCH vi är inte ensamma om att höja Aktiebolaget Häxan Surtant till skyarna, har det visat sig. Min syster är så insnöad på det att hennes just nu hetaste önskan är att få signaturmelodien till programmet som ringsignal på mobilen.
Men...nu var det inte detta eminenta barnprogram som den här bloggen skulle handla om utan det faktum att jag, i det sista har känt mig mer och mer lik denna krassa ragata av en häxa där jag ilsket trampat iväg till skolan varje morgon. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att sjuksköterskeriet är en av de mest spännande vägar jag i senare år slagit in på. OCH jag måste erkänna att jag känner mig som en äkta geek ibland där jag sitter med näsan i anatomiboken en fredagkväll och faktiskt tycker att jag har det riktigt roligt. (Arakidonsyremetaboliter...aha...fantastiskt intressant...)
MEN, tydligen hade jag förträngt en väsentlig del av det att studera på ett utbildningsprogram: förkärleken alla högskolestyren har för grupparbetesbaserad undervisning.
JAG som, sist jag studerade, satt mol allen på dammiga bibliotek och skrev en obskyr liten D-uppsats i min ensamhet om förekomsten av begreppet tragisk skuld i Lorcas pjäs "Yerma", måste medge att grupparbete inte alls är min starka sida. I alla fall inte att ha det i alla delämnen, HELA tiden och dessutom vara NIO stycken studenter som ska samarbeta effektivt. Dessutom har vi haft så mycket seminarier och redoviosningar och uppsatser att skriva i det sista att...att ...ja, ni ser ju själva. Jag har inte ens haft tid att uppdatera min blogg! Hemska tanke!!
Lösningen på detta, har jag kommit fram till efter mycket funderande, är att jag måste få ett litet luftombyte. Därför ska jag ta sätta upp håret i en prydlig hövolm, svänga på mig min svarta latexkappa och ta min lilla svarta lackväska i näven och marschera i väg till järnvägsstationen om lördag. Där ska jag kliva på ett tåg till Sveriges Framsida och besöka min allra käraste syster. Så kan vi sitta och tycka illa om allt och alla tillsammans ett tag.
Så kan jag återvända och ta nya tag på måndag i studieverkligheten.
Tills dess är det alltså semesterstängt på grund av sjukdom.
Kommentarer
Postat av: Lillasyster surtant
Nä jag säger samma sak: om grupparbeten tycker vi INTE. Å vad trevligt vi hade det i helgen, där vi satt i våra svarta latexkappor å sa elaka saker till förbipasserande samt tänkte ut diverse elaka upptåg ;)
Postat av: Lusekofta svarar
Jaa hihi det är ROLIGT att vara elak :-)
Trackback