lusekofta

Vi är på väg till farmor och farfar i bilen för att äta tårta, eftersom det är Fars Dag. I baksätet hör jag Storasyster och Lillebror sia om framtiden.

Storasyster: "Jeg skal gifte meg med C (bästis) og vi skal bo sammen. For to damer kan faktisk gifte seg."
(Här myser jag i framsätet över att vi är så homoliberala i vår familj.)

Storasyster fortsätter:
"...men vi skal ha katter. Ikke barn, fordi det er såååååå slitsomt. "
(Jag myser plötsligt inte fullt så mycket, utan får lite lätt ångest över varifrån min dotter kan ha fått det intrycket...)

Storasyster vidare:
"Og så skal jeg jobbe på jobben til pappa, sammen med pappa.... (Tankepaus där hon reflekterar över sin utsago).... Fast det kan jeg kanskje ikke, for da er pappa så GAMMEL!!" (här dramatiserar hon verkligen ordet gammal för att betona hur uråldrigt gammal hennes far kommer att vara då.)

Lillebror sveps med av den allmänna futuristiska yran i Renaultens baksäte och inleder sin framtidsvision:

"Jeg skal gifte meg med  Marius." (bästis på dagis).
(Jodå, nu myser jag lite igen..you go boy!)
"Og vi skal bo i Dalsland. Og ha en TV som virker. Og kattunger."

Cynisk Storasyster kommer med omedelbar krititk i kraft av sina sex år:
" Men, Lillebror, vet du hvor man kjøper en bil i Dalsland da? Hvis du ikke har en bil kan du jo ikke kjøre til Dalsland!"

Lillebror, lite irriterad nu över att bli avbruten: "Jeg kan ta toget, jo! Mamma, man kan kjøre tog til Dalsland, ikke sant?"
(Jag bekräftar detta faktum)

Friden sänker sig i baksätet. Statens Järnvägar och Norske Statsbaner hade blivit förvånade av att höra at tågförbindelsen mellan Oslo och Ed just räddat en Lillebrors trovärdighet när det gäller konsten att skåda in i framtiden.