lusekofta

Ja, inte vet jag vad som har flugit i mig, men grönt måste det ha varit och små knoppar på sig, måste det ha haft!
 
Jag är nämligen ute i trädgården och krattar och krattar så fort jag får en ledig stund. Särskilt roligt är det ju förstås när man har en fyraåring i Musse Pigg-keps som hjälper en. En fyraåring som givetvis dissar den lilla töntiga barnkrattan man inhandlat åt honom och istället, något vingligt, bär den stora vuxenkrattan över sin lilla axel uppför backen och hela vägen bort till änden av trädgården. Men duktig att kratta är han! Fejar ihop stora högar med fjolårslöv, tallkottar och hallronris som jag fångar upp i min lövkorg och tömmer på komposten. Sedan springer han runt potatislandet några varv och leker mossrivare med krattan hängande efter sig, så att stora kockor med mossa flyger runt honom: "Se mamma, jeg er en gressklipper!"

Både mossa, kottar och löv är det gott om i vår trädgård. Eller trädgård och trädgård...Man kan väl snarare säga att vi huserar nedanför en skogsbacke, som i sin tur, ligger uppe på ett urberg och att någon, för länge sedan i lokalhistorien, bestämde att det skulle vara en trädgård. Sålunda har vi både högresta furor, ekorrar, blåbärssris, hackspettar och stenar med björnmossa rätt utanför knuten. Och jodå, vi har gräsmatta och rabatter också i vår trädgård, men den största delen, arealmässigt sett, får nog klassifiseras som skog.

I denna vår lilla bit av norsk skog, sjunger i dessa tider lövsångare, talgoxe och gulsparv varje morgon och livet känns ganska skönt. Våren kan konsten att till och med få lövkrattande att få något soligt och glatt över sig.