lusekofta

Jag har varit en idoga beundrare av Jonas Gardell sedan jag var arton år, till brädden full av STORA känslor, och läste hans roman ”Vill gå hem” som just kommit ut då, 1988. Den träffade mig rätt i hjärtat.

En lustighet i det sammanhangaet är att det i den boken förekommer en karaktär som heter just Eva Berg och som är den flickan huvudpersonen är kär i som liten. Det fick givetvis mig att ta boken extra mycket till mitt unga hjärta. Två år efter detta hade jag börjat plugga i Uppsala. En kväll kom Jonas Gardell till LundeQ (Lundquistska bokhandeln, för er som inte är så bevandrade i Uppsalas studentvärld) för att signera sin då nyutkommna ”Fru Björks öden och äventyr”. Jag kastade mig hastig upp på min gröna, gamla DBS damcykel och susade iväg in till staden  från korridorboendet i Flogsta. Väl inne på LundeQ greppade jag ett exemplar av boken, stegade fram till Jonas Gardell (med bultande hjärta) och utbrast med schvung: ”Hej! Det är jag som är Eva Berg!”.

Såhär i efterhand innser jag att någon kunde ha tolkat det som ett lite obehagligt  och, faktisk, rätt stört, uppförande (lite Kathy Bates i ”Lida”, liksom). Jonas Gardell tolkade det, som tur är, inte så. Antagligen såg han inte en ung och rodnande studentska med tindrande ögon och liten basker käckt på svaj (för att ge sken av ett bohemiskt leverne) som ett hot. Han lyste istället upp och utbrast högt och exalterat: ”Men dig har ju jag skrivit en BOK om!!!” varpå på han omedelbart signerade min bok med stor iver.

Det är ett mästerstycke att som Gardell kunna blanda det tramsiga och fräcka med det nattsvart allvarliga och existentiella. Utan att blir pretentiöst.

Här är en av hans texter, som av någon anledning, följt med mig genom livet ända sedan jag var en emotionell tonåring med illblå kajal och mycket (MYCKET, säger jag Eder) Daniella hårspray .

Just , ja..Vad var det han skrev i min bok då, den gode Gardell? Jo: ” Till Eva Berg – Daniels stora barndomskärlek. ”

”Om kärlek” av Jonas Gardell

Om kärleken förunnas en, i vilken form den än uppträder, så är det en dödssynd att avstå från den.
Det är den enda verkliga dödssynden.

Om kärlek förunnas en, jag säger OM, för det är inte självklart.
Det finns inten mänsklig rättighet som säger att Du ska bli älskad, att Du kommer att bli kärlek förunnad.

Så om kärleken förunnas Er, i vilken form den än uppträder, så grabba för fan tag i den.
För Ni kanske inte får någon mer chans.

I vilken form den är uppträder, för det är så mycket som kan vara fel. Fel ras. Fel hudfärg. Fel hårfärg. Fel kön.
Fel ålder. Och jag har dålig andedräkt och jag är inte säker under armarna och jag kan inte dansa, jag vill vakna hemma, äta min egen frukost och Herre Gud.

Jag har en väninna som inte längre vågar, utan varje fredag spelar hon istället Alfapet. Så när hon kommer upp till himmelen och Sankte Per frågar henne ”Nå, nyttjade Du Ditt liv, hur brukade Du Dina arma jordetimmar?”, då kan hon svara ”Jo, jag spelade 2000 partier Alfapet.” Så frågan är, ”Är det av godo elle av ondo att ha spelat 2000 partier Alfapet?”.

Och jag säger att det är inte värt det.
Inte ens om Ni får både Y och X och kan lägga yxa på tre gånger ordpoäng och få 48 poäng, så är det värt att avstå från kärleken.