Hemlighetsmakerskan
Om onsdagens morgon foro jag och Storasyster till staden för att inhandla födelsedagspresent till bästis C.
Det blev ett vackert bokmärkesark med änglar och Maria och Jesusbarnet som Storasyster egnehändigt valde ut. (Hon fick ett likadant själv också, som redan nämnts i den här bloggen, eftersom hon varit så duktig på sjukhuset). Vidare valde hon ut en fin guldglitterpenna (OCH en likadan till sig själv). Till sist lade hon sin älsk på en Disney Princess-bok (givetvis!) där man skulle hitta prinsessan som gömde sig i myllret på varje sida. Ungefär som en Wally-bok (fast i mitt tycke mer fantasilös och kommersialiserad, men det yppade jag ju inte för Storasyster som såklart äääälskar Disneyprinsessorna). Den sistnämnda fick hon dock inget eget exemplar av. Någonstans måste ju gränsen gå.
Vi var nöjda med våra inköp och jag förmanade Storasyster att hon nu för allt i världen inte fick lov att berätta för bästis C vad vi hade inhandlat. "Neida, neida" lovad Storasyster troskyldigt med ljusblå ögon. Hennes ömma moder tog emot denna försäkran med lättare tvivel eftersom Storasysters förmåga att hålla saker hemligt tidigare inte har varit den bästa.
Igår när jag kom till fritids för att hämta, satt Storasyster och bästis C som vanligt och ritade. Följande lilla konversation utspelar sig då:
Jag: -Hei, Storasyster! Hei C! Vet du C, vi var å kjøpte gave til deg igår vi!...men vi sier ikke hva det var... (försöker se pillimarisk ut).
C: -Hihi, nei og Storasyster har heller ikke sagt det!
Jag: - Det var bra.
Storasyster:- Nei men VETDUHVA, Mamma?! C ønsker seg bokmerker, en gullglitterpenn og en bok hvor du skal finne prinsessene!!!
Det blev ett vackert bokmärkesark med änglar och Maria och Jesusbarnet som Storasyster egnehändigt valde ut. (Hon fick ett likadant själv också, som redan nämnts i den här bloggen, eftersom hon varit så duktig på sjukhuset). Vidare valde hon ut en fin guldglitterpenna (OCH en likadan till sig själv). Till sist lade hon sin älsk på en Disney Princess-bok (givetvis!) där man skulle hitta prinsessan som gömde sig i myllret på varje sida. Ungefär som en Wally-bok (fast i mitt tycke mer fantasilös och kommersialiserad, men det yppade jag ju inte för Storasyster som såklart äääälskar Disneyprinsessorna). Den sistnämnda fick hon dock inget eget exemplar av. Någonstans måste ju gränsen gå.
Vi var nöjda med våra inköp och jag förmanade Storasyster att hon nu för allt i världen inte fick lov att berätta för bästis C vad vi hade inhandlat. "Neida, neida" lovad Storasyster troskyldigt med ljusblå ögon. Hennes ömma moder tog emot denna försäkran med lättare tvivel eftersom Storasysters förmåga att hålla saker hemligt tidigare inte har varit den bästa.
Igår när jag kom till fritids för att hämta, satt Storasyster och bästis C som vanligt och ritade. Följande lilla konversation utspelar sig då:
Jag: -Hei, Storasyster! Hei C! Vet du C, vi var å kjøpte gave til deg igår vi!...men vi sier ikke hva det var... (försöker se pillimarisk ut).
C: -Hihi, nei og Storasyster har heller ikke sagt det!
Jag: - Det var bra.
Storasyster:- Nei men VETDUHVA, Mamma?! C ønsker seg bokmerker, en gullglitterpenn og en bok hvor du skal finne prinsessene!!!
Kommentarer
Trackback