Mamman som började bada

Jag har plötsligt fått akut dille på att bada badkar. Underligt nog har jag haft hus inkluderat stort fint hörnbadkar (jojominsann) i tre år nu, men jag kan räkna alla gångerna jag badat i det på ena handens fingrar (och då räknas inte alla gånger jag ofrivilligt "badat" bredvid nämnda badkar med två små vilt stänkande barn i detsamma).

Ett hett bad (för hett måste det vara) i höstmörkret, med eterisk olja eller badsalt  i (gärna mandarin dito) en god bok, och...tja, varför inte ett glas spanskt rödvin lätt tilgängligt gör mig till en ny människa. Varför har jag inte tagit mig tid till detta förut? Jag ju länge vetat att bad är hälsa, men aldrig prioriterat detta tiltak för mitt eget välbefinnande. Faktum är ju att mammas välbefinnande i förlängningen också är familjens välbefinnande.

F brukar jobba över och träna ungefär två dagar i veckan. Då kommer han hem sent, en och en halv timme efter att barnen lagt sig ungefär. Förut kunde jag tycka att det var lite jobbigt med sådana kvällar med två små, som regel övertrötta barn, stor övertrött mamma, matlagning, blöjbyte, läxläsning, avklädning, tandborstning, läggning och allt annat man då är helt ensam om och inte kan manipulera sin man till att göra.

Nu tycker jag att tiden är en välsignelse. För efter allt detta, när jag läst och sjungit för barnen och de ligger och snusar lugnt i sina sängar omgärdade av Apan Bobby, Valpen, Bamse-Pluto, en liten, liten röd bil, "Lilla Anna och Långa Farbrorn på Havet", "Familjen Hedenhös" , Tingeling och minst tre Barbiedockor i skimrande galaklänningar....då, DÅ kan mamma BADA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback