lusekofta

Faktiskt hände något för första gången häromdagen. Lillebror hade en kompis på besök. Och, nej, faktiskt så har inte det hänt här hemma förut. Visst har Storasysters bästis lillebror varit här tillsammans med bästisen, men det är liksom inte samma sak. Nu var en kompis här, enkom för Lillebrors skull. Förstår ni lyckan?!

Grejen var att Lillebror i månade hade pratat om just den här kompisen, låt oss kalla honom M (som Judy Dench i Bond, faktiskt), i månader och om hur mycket han skulle vilja att han kom hem till oss och lekte. Hade hans tröga föräldrar fått tummen ur för att organsiera en playdate? Givetvis inte. Givetvis kom vi bara med det samma svaret varje gång Lillebror frågade om M/Judy Dench kunde komma hem till oss för en lekstund: "Hm...ja...det ska vi ordna..jag måste bara hitta numret till M's mamma...vad heter han i efternamn nu då? (Lillebror och Judy Dench går inte ens på samma avdelning på dagis, så jag träffar aldrig hans föräldrar där heller)...men vi ska ordna det, Lillebror! Jag lovar! Jag ska fixa hem M hit till dig så ni får leka! Lita på mamma! Lita på pappa!". Typ. I nästa sekund hade vi glömt bort alltsammans. Skäms jag att erkänna.

Så en dag när vi är på väg hem från dagis säger Lillebror, återigen. "Kan jeg bli med hjem til M idag?" Jag börjar genast: med mitt vanliga "Hm... ja...det ska vi ordna...jag måste bara hitta numret..." . Lillebror insisterar: "Mammaen til M sa at jeg kunne få det!". Jag tar inte det här helt på allvar och fortsätter med mitt malande och Lillebror tunar ut och glömmer så småningom bort vad han frågat om. Väl hemma leker han med sin Storasyster och ser på TV och har, till synes, börjat tänka på allt annat utom just M.

Plötlsigt ringer telefonen. Det visar sig vara M's mamma som undrar om Lillebror vill komma hem och leka med M!
Det visar sig att Lillebror har tagit saken i egna händer och själv ordnat en playdate med M enligt överenskommelse med hans mamma. Han har också noggrant och informativt rabblat upp sin fullständiga adress, för att underlätta för M's mamma. Bra karl reder sig själv.
Nu slutade det hela med att M kom hem till oss i stället. Jag stod i badrummet och försökte piffa upp mig lite eftersom jag skulle på körövning och badrummet ligger intill Lillebrors rum. Jag hör konversationen mellan dessa två fyra- och sexåriga killbästisar, medan jag står där.

Lillebror (ivrig och jättglad): "Mitt rom er oppe, kom M!
M: (i det att en ny dimension öppnas för honom) "Åååå, har du rommet ditt oppe? Mitt rom er nede!" (Jag hör hur han liksom reflekterar över hur det kan vara möjligt att andra kan ha sitt rum på övervåningen...)
Lillebror: -"Se her. Det er kleskapet mitt! Her inne er tøyet mitt! "(öppnar och visar). "Her i andre døren er pentøyet mitt!" (försöker öppna och visa det också, men den dörren är fortfarande barnsäkrad)
(går in på Storasysters rum): "Dette er A's rom!"
M: (med eftertryck) "Vi HATER jenteting, ikke sant?!"
Lillebror: "Vi HATER jenteting!" (de går fnissiga ut från den larviga tjejrummet)
Lillebror: "Her er min Venus Fluefanger!" (kötttätade växt, står i en liten blå krukan formad som en gris och är Lillebrors stora stolthet.) "Den spiser fluer!"
M: (djupt imponerad) "Åååååå....."
Lillebror: "Men ikke ta på den! Då kan den DØØØØØØ!"(mycket dramatiskt tonfall)

Kvällen forsätter med lek i trädgården och Pappas pannkakor när jag åker iväg till kören.
Och jag känner verkligen att jag varit vittne till en historisk händelse i Lillebrors liv.