lusekofta

I vår familj älskar vi loppmarknader. I alla fall gör jag och Storasyster det. Pojkarna hänger mer på, bara. I lördags anordnade skolans klass 6A loppis i staden och vi var givetvis på plats. Storasyster hade nämligen bestämt redan en vecka innan att vi SKULLE dit och att hon SKULLE handla saker för sina EGNA pengar. Och när Storasyster bestämmer sig för något så blir det oftast så.

Sagt och gjort, vi for dit. Jag går in i ett speciellt modus på loppmarknader, glömmer tid och rum och bara försvinner in bland gulnade kaffekoppar, uppstoppade ugglor och Det Bästas klassiska bokserier i fuskläder. Jag kan gå på loppmarkader hur länge som helst om ingen kommer och tar med mig därifrån. Eller jag har med mig en fyraåring, som inte är fullt så intresserad i sextiotalsporslin från Rörstrand som jag själv. Denna lördag, lät sig dock till och med fyraåringen charmeras av allt loppmarknaden hade att erbjuda. Medans hans syster snabbt fyllde famnen med begagnade gosedjur (något hon alltid gör, såvida hon inte hittar några avlagda Barbiedockor i åttiotalstappning, förstås), höll sig Lillebror sysselsatt vid en låda omaka plastdelar till inte längre existerande leksaker. Enligt honom var det inte så viktigt att hitta hela fungerande grejor, något hans föräldrar trodde, utan mer reservdelar som kanske kunde sättas ihop till något helt nytt. Hans kap blev därför ett litet svart plaströr som ingen i familjen än lyckats lista ut vad det ska höra till egentligen. Han fyndade också ett fullt fungerade par simglasögon, med ett integrerat nässkydd. Det har i skrivande stund redan provats ut i badkaret med stor framgång.

Vad gick jag därifrån med då? Jo, det ska jag berätta! O salighet, jag kapade åt mig en ugnsform i svartvitt sextiotalsdesign (Rörstrand, minsann!), en doftflaska med rosmönster, ett Norgesglass (som om ni nu inte vet det är nostalgiska  inläggningglasburkar med ordet "Norge" i relieff i glaset), "Hodja från Pjort" av Ole Lund Kirkegaard (underbar barnbok som jag minns att Margaretha Krook läste högt på TV när jag var liten...minns någon annan det?) samt en fin, stor, mörkblå emaljgryta i sjuttiotalsdesign, perfekt att koka spagetti i.

De hade servering på den här loppmarknaden också, ett genialt drag när man vill muta trötta barn. Lillebror, som aldrig brukar äta speciellt mycket kaffebröd, smällde i sig två våfflor med jordgubbssylt på raken. Storasyster valde, sin vana trogen, chokladkakan. Så satt vi i en grupp slitna omaka pinnstolar allihop och fikade lite och läste högt ur "Hodja från Pjort" omringad av alla våra inköp. Till och med pappan i familjen, som aldrig köper något alls på loppmarknader, blev glad när han fick en vanlijkaka (Obs! Inte begagnad!). Efteråt betalade barnen själva loppisfynden med sina medhavda plånböcker i indiskt glänsande sarityg respektive blå plast med Musse Pigg på.

Nöjda for vi vidare i våra lördagsbestyr och vi tyckte väl alla att helgen hade börjat bra.