lusekofta

Konversation vid måndagens middag. Jag och Storasyster äter paj gjord å broccoli, spekeskinke (lufttorkad, norsk skinka) och cheddar. Lillebror vågar vägra paj och har beställt fiskpinnar med ketchup (så typiskt lillebrorskt!)

Jag trugar: "Ska du inte smaka lite på pajen i alla fall, Lillebror?"

Varpå Lillebror snabbt genmäler: "Neitakk, jeg tror jeg tar det til helga."

Antagligen kan han möjligen ha lagt märke till att det är ett ganska flitigt använt svar bland de vuxna i familjen. Allt man inte riktigt vill gå igång med i vardagen kan skjutas på, lite diffust sådär, till helgen.

Jag byter tema: "Men lite rårivna morötter, då...Det vill du väl ha, Lillebror?"

Lillebror, i lika artig och balanserad ton: "Neitakk. Jeg tror jeg tar is, jeg."

Man måste ju försöka.
Och jag kan slå mig i backen på att Magdalena Ribbing hade varit ASIMPAD!
Även om Magdalena Ribbing givetvis aldrig skulle ha använt ett sådant ord som asimpad.
Någonsin.

Jag och Lillebror sitter på golvet i badrummet. Han är nybadad och gosig i det blå badlakanet. Både han och Storasyster har haft mjölkskorv i hårbotten sedan de var bebisar, men nu har vi äntligen gjort en offensiv med intensiv fingertoppsmassage vid hårtvätten och det är på väg att försvinna. Jag sitter och kammar honom med en tät luskam för att få bort eventulla lösa flagor. Så börjar Lillebror kamma mig med luskammen. Han studerar min hårbotten:

- Mamma, du har jo ikke flass du! (flass=mjäll, övers. anm.)
- Nej, det har jag aldrig haft faktiskt.

Lillebror funderar över detta förvånande faktum en stund, tyst. Så kommer slutsatsen:

- Mamma, vet du hvorfor du ikke har hatt flass?
- Neeej...?
- (mycket artikulerat och nästan obehagligt nära mitt ansikte) Fordi du spiser LØØØØØK!!!!