lusekofta

Igår var det direktsänt prinsessbröllop i Sverige. Det kanske rent av fler av er redan har märkt. Detta evenemang måste man ju som utlandssvensk förstås titta på. Den rojala yran var emellertid inte värre än att vi under sändningens början mest lät Mark Levengood stå och prata för sig själv i ett hörn av vardagsrummet i sin underbara gräddtårtsvita bröllopskravatt. Själva var familjen upptagna med att skyffla och kratta ut de fem ton grus som hade beställts till gårdsplanen. Vad dagen led greps dock också den halvnorska familjen av den allmänna bröllopsivern. Man sökte sig inomhus för att faktiskt höra på vad som rapporterade från Den Swenska Hufvudstaden denna historiska dag. Man bakade banankaka för att fira lite stillsamt i soffan. Man tittade lite.

Den som tittade mest intensivt var, ganska väntat, Storasyster. Det kom ett hänfört "Åhhh, jeg vil være en prinsesse..." från hennes hörn av soffan när Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan Victoria skred ur veteran Rolls-Roycen och svävade uppför altargången i Storkyrkan med sin slöja av Brysselspets, kamédiadem och sitt flera meter långa släp i blänkande sidenduchesse. Snart förbyttes dock Storasysters stjärnfyllda ögon mot en ganska loj och rätt uttråkad blick. FYRA präster, tre gubbpräster och en tantpräst som lät lite lustig, skulle prata och prata i evigheters evighet med entonig röst och med konstiga ord. Psalm på psalm som skulle sjungas, saaaaakta. För varje gång kören stämde i med en nytt, högtidligt sakralt verk kom det nu ett ljudligt stön från Storasysters hörn. Lillebror hade för länge sedan gett upp och struntade blankt i hur det gick för den där mörkhåriga, svenska mamman som tydligen skulle gifta sig idag med en pappa med glasögon. Han satt på golvet med ryggen till teven och pladdrade på för sig själv och gick helt upp i sitt legobyggande.

Storasyster hade två frågor hon alternerade med att ställa kontinuerligt medan vigseln pågick:

- Men åååååå NÅR skal de kysse???

og

- Men ååååå NÅR kommer den tre meter høye kaken???

De frågorna började hon ställa redan innan Victoria hunnit hasta fram till altarringen och fortsatter ställa dem ända tills brudparet hade kommit ut på kyrkotrappen. Då stillades hennes nyfikenhet i alla fall på en punkt, eftersom hon fick se den mycket efterlängtade Kyssen. Hon blev ganska nöjd med det, och lite fnissig.

Förhoppningen över att få skåda den sagolika tårtan blev inte infriad, eftersom brudparet tydligen inte alls skulle få lov att proppa i sig härlig tårta omedelbart efter vigseln, vilket Storasyster hade trott. Först skulle alla vinka och de skulle åka häst och vagn och skulle alla vinka mer och så skulle de åka en guldig, fin båt och så skulle alla vinka lite till och så skulle de äta mat. I flera TIMMAR verkade det som. Storasyster orkade inte med mer kungligheter för idag, utan gick och lade sig.

Vi vuxna, däremot, greps av en abrupt utbruten monarkistisk mani och tittade inte på något annat hela kvällen. I sken av stearinljus och med chardonnay, färska norska räkor, avocado, långfranska och hemgjord aioli beskådade vi både kall ärtsoppa med Kalixlöjrom och jorgubbsmousse med rabarberinkråm, höga herrar och damer, gripande tal och Rennässansklädd kör som dansade och sjöng madrigaler med brudparet genom slottssalarna. Vi såg en vanlig ung man från Ockelbo förvandlas till prins. Och vi såg en Kronprinsessa förvandlas till en helt vanlig, djupt förälskad ung kvinna framför våra ögon. Och vi tyckte faktiskt vi hade fått vara med om något stort den aftonen.

Vad beträffar tårtan? Tja, vi får väl se om vi kan hitta ett klipp av den på SVT Play för att visa Storasyster. Den VAR faktiskt så magnifik som hon hade föreställt sig.