lusekofta

När man är en sådan slarvmaja som jag med det här att uppdatera sin blogg får man liksom mycket man ska rekonstruera i sitt minne innan man kan sätta det på pränt. På jakt efter den tid som flytt, så att säga.

Påsken börjar vi med. Den firades traditionsenligt med påskäggsjakt i huset, dvs vi vuxna gömmer äggen på långfredagskvällen och ritar en finurlig (tycker vi själva) och (tja, nästan) skalenlig skattkarta som vi så överrräcker barnen på påskaftons morgon. Det brukas att det letas efter varstitt godisfyllt ägg och en liten sak till. I fjol var den lilla extra saken två fina, gammeldags pennskrin i metall med färgpennor i och ett pentroll. I år hade Storasyster lagt in en motion om att påskäggsskattjakten nog borde innehålla ett inslag av en Barbietidning någonstans. Så då blev det det, (även om jag  personligen knöt min femininistnäve i kjolfickan). Och en Bamsetidning till Lillebror. (Ja, jag vet att det var könsindelat så det håller, men jag kan inte hjälpa det. Dessutom gillar jag Bamse mycket bättre än Barbie ,så det så! *knycker spotskt på nacken*. (Det borde folk förresten göra mer nuförtiden i böcker, anser jag. Knycka spotskt på nacken, altså. Verkar lite som om romanhjältinnor slutade att knycka spotskt på nacken runt 1958 cirka.)

Nytt för i år, när det gäller påskfirandet här hemma var att Storassyster förfärdigat en praktfull, stor garnbollskyckling. Den gav hon snabbt det snitsigt originala namnet Bobbo. Och så Kyckling i efternamn, då.
Bobbo Kyckling placerades på matsalsbordet i en liten korg där han värpte (zoologisk sensation) små chokladägg i staniolpapper hela påsken.

Väderet har ju varit et kapittel för sig. Nu har det ju äntligen blivit riktigt vårligt ute, men eftersom detta är ett uppdaterande in lägg om påsken kan jag ju inte vika in på det temat nu.

Det kan väl i korta drag sägas att vädret varit minst sagt blandat. Detta har dock inte lyckats dämpa min barns generella entusiasm. En dag i april när Lillebor tittade ut genom köksfönstret och fick se en snötäckt trädgård och stora dalande flingor utbrast han saligt: "Åh, mamma, jeg skulle ønske det var snø heeeele året, jeg!"

...och Norge ;-)

http://www.dt.se/nyheter/dalarna/article301537.ece

Jag hade egentligen tänkt skriva en lättsam liten redogörelse för den senaste tidens händelser i vår familj, så som jag brukar göra i min blogg. Lite småroligt sådär.

Det kan jag bara inte göra i kväll.

För jag sitter här och tänker att man får inte göra så.
Man FÅR bara inte TA barn.

Man får inte ta en liten kulla  som får lov att för första gången cykla hem på egen hand.
En liten kulla som är tio år ska ju just göra sådana saker. Cykla, spela fotboll och äta glassbåt. Fnissa med kompisar.

Ingen, ingen ska kunna ge sig sig själv den obegripliga rätten att röva bort ett barn och ta detta barns liv.

Samtidigt undrar jag vilken gudabenådad försyn det var som såg till att någon var på just den platsen just då och tog bilder av både denna lilla flicka och hennes mördare. Bilder som inte bara gjorde att hennes försvinnande och död klarades upp utan också en annan kvinnas. En ängels verk.

Jag är i denna stund så oerhört tacksam för att mina små barn, en liten halvkulla och en än mindre halvmas, ligger tryggt i sina sängar i övervåningen. Kanske drömmer de om lekarna de lekte ute i lekstugan idag. Om chokladkrossmuffinsen vi åt till fikat. Om prinsessor, drakar, sockervadd och stjärnsmällar.

Och jag ber om att Englas familj får den styrka de behöver. Jag känner i min hjärtrot för er.
Ett ljus brinner här för att visa en liten flicka vägen till en annan värld där barn faktiskt får cykla, spela fotboll och äta glassbåt i fred.

En värld där ingen, ingen kan göra en liten kulla något ont mer.
Må änglarna vaka över dig, Engla.

När man inte har uppdaterat sin blogg på lång tid,  av randiga orsaker och rutiga skäl, är det ju lätt att glömma.
Som t.ex. att Lillebror ju hade sin treårsdag innan Storasyster hade sin sexårsdag. Den firades med kompis M från dagis, hans pappa, Storasysters bästis C, bästis C's lillebror F, bästis C's mamma och pappa, vår egen farmor, farfar och mormor, Storasysters kompis J, kompis J's pappa och nya gravida sambo.

Den enda som inte var bjuden torde väl sålunda vara Hasses brorsas låtsassyrras kompis.

Lillebror levde denna dagen kraftigt upp til sin treåriga ålder och trotsade ALLT han kunde komma på att trotsa. Han ville INTE ha på fina kläder. Och han ville INTE UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER  ha gäster.
Till trots för denna antipatiska inställning till organiserad samvaro, mjuknade han när han insåg att alla gästerna hade med sig lockande, inslagna, glansiga paket. Med leksaker inuti. Och, att dessa var ämnade för HONOM.

Det blev en sjöslag av  chokladtårta och varmkorv och fiskdamm som sig brukar. Den här gången höll sig chokladtårtan i alla fall på bordet. Lillebror tillbringade därefter mestadels av tiden sittande på golvet i lekrummet där han koncentrerat lekte med sin nya Duplo-grävmaskin som mormor förärat honom. Nöjd och glad, trots att så många personer vågat trotsa hans vilja genom att faktiskt drista sig att komma. 

Nu var det skamfullt länge sedan jag uppdaterade här. Mina öron blifva röda emedan jag skriva dessa ord.

...Nåja, rodnande öron hjälper ju ingen. Ska istället göra en liten snabb uppdatering över familjelivet i vårtider.

Storasyster måste omhandlas först ehuru hon ju firade sin sexårsdag för en kort tid sedan.
Hon hade pratat om den ungefär sedan hon fyllde fem. I god tid innan kalaset skulle äga rum överräckte hon mig och Mannen en lista hon gjort med exakta förhållsregler och intsruktioner på hur denna tillställning skulle gå till. Den kan sammanfattas i ett ord: DETALJPLANERING. En överambitiös festfixare från Stureplan hade inte gjort sig mer flit, det kan jag säga.

Eftersom Storasyster inte kan skriva fler än och några närstående personers namn, så var hennes lista också betydligt mer fantasifull än någon lista en stockholmsk festfixare någonsin kommer att skriva. Istället för bokstäver hade hon förfärdigat små, små bildrutor i en rak vertikal linje nedöver pappret, som små hieroglyfer av tusch, ungefär. Det var en liten miniatyr bild av en varmkorv, en chokladkaka, ett fiskespö (för fiskdam), en skattkista (för skattjakt) osv. Allt i kronolgisk ordning efter hur vilken ordning hon ville att inslagen skulle komma.
En sådan planering kan ju ibara nte ignoreras, så nog blev det både fiskdamm och skattjakt inomhus.

Maskerad blev det också för det hade Storasyster bestämt  redan för ett år sedan. Bland gästerna märktes en prinsessa (Storasyster själv), en vitklädd brud, en älva, en prima ballerina, två sjörövare, en riddare, en Zorro, två spanska señoritor, tant Sofie från Kamomillastad och Darth Vader. Slå den gästlistan om du kan, Bindefelt! Allt gick efter planen sånär som på att Lillebror, som skulle vara hjälpsam, på eget bevåg bar ut chokladl-ångpanne-kakan från köket. Jag hann se hur han kom ut med brickan, som var alltför tung för en aldrig så företagsam treåring. Så såg jag liksom i slowmotion hur brickan med kakan på liksom bara veeeeek seg ned mot golvet med Lillebrors armar följandes med. Så gjorde den sen snygg saltomortal och hamnade på golvet med glasyren nedåt. Hade det inte varit för att det satt en  rätt främmande pappa i soffan hade jag varit frestad att bara skrapa av lite glasyr och serverade den till de hungriga barnen. Nu motstod jag istället denna impuls och slängde den i soporna. Tragedin räddades snabbt av Mannen som hade varit så gudabenåadat föreseende att han bakat ytterligare en tårta. Med marsipan och chokladbokstäver med storasysters namn och glimmande nya ålder på. Storasyster och Lillebror somnade lyckliga den kvällen, smetiga av chokladpengar  (från skattjakten) och totalt , totalt utmattade av alla roligheter.

Sensmoralen av detta är väl tredelad: God planering lönar sig, att man tyvärr inte kan planera allt när man har med bröder att göra men att det hjälper att ha en Pappa som älskar att baka.

Så, GRATTIS, lilla stora hjärtanskära Storasyster!

föregående inlägg; Hittade nyss en annan helt underbar mening i min fackbok om geriatri, vilket motbevisar min kommentar om att de roligaste meningarna hittas i skönnlitteratur:

"Forekomsten av aldersdemens øker altså med stigande alder."